Fred Ström

Mindre uppdatering på grafikfronten den här gången, och lite mer fokus på livet utanför pressandet.

Så, idag var jag på gymmet. Rätt sjukt med tanke på att jag mer eller mindre aldrig satt min fot inne på ett gym någonsin. Men idag var det dags. Gick bra, hade hjälp av Tove och Björn så det kändes jävligt fint och avslappnat även fast det var rätt knökat med folk där. Vi ska fortsätta gå dit regelbundet, siktar på 3 gånger i veckan.

Anledningen till hela gymgrejen är inte pga ytlighet. Jag är asnöjd med hur jag ser ut nu, även fast mina armar är smala som tändstickor och mina revben kan peta ut folks ögon. I would do me. Har ju legat med alla kön som finns så det tyder ju på att det funkat rätt bra.
Det beror heller inte på någon slags press från folk runt omkring mig. Senaste tiden har det varit jävligt mycket "dags att förändra livet till det bättre"-vändningar från polare. Robban, Karolin, Tove och Björn. Fuck, I couldn't care less egentligen, jättefint att folk vill må bättre men det påverkar inte direkt mig till att förändra min livsstil.
Anledningen till att jag gör det är kort och gott mig själv. Har mått jävligt konstigt senaste 3 veckorna typ. Hur mycket jag än sover känner jag mig ändå trött, svårt att fokusera på saker, stel i kroppen etc. Och det är väl inte så konstigt när mitt absolut största intresse involvera att sitta stilla framför datorn och pyssla ihop alla möjliga grafiska prylar. Saken blir ju inte bättre av att utbildningen jag läser består av precis samma skit, vilket resulterar i att mycket om inte all tid går åt till just grafisktmys framför datorn.
Hade allt varit tipp topp och jag mådde fysiskt bra hade jag förmodligen aldrig kommit på tanken att gå på gym. Då hade jag fortsatt pressa 5 dagar i veckan och supa som en idiot varje helg. Men nu är det ju inte riktigt så, så vafan. Då försöker man givetvis fixa det.

I alla fall, det känns bra. Jag är jävligt pepp. Kommer ge mig in i det här fullt ut, gör man någon är det lika bra att göra det redigt. När jag tänker efter har jag nog haft den inställningen i nästan allt jag gjort här i livet. Ritandet och min utbildning här på ön till exempel, som ni kanske märkt av om ni haft hyffsat koll på min blogg.
Före jag ens kom hit gjorde jag mycket spel själv i ett program som heter RPG maker. Jag har alltid använt 2000/2003 varianten, dvs att jag suttit i ca 10 år i samma jävla sketna program och lärt mig allt som går. Allt. Vilket är en hel del.
CS (Counter-strike för den outbildade) var alltid blodigt allvar för mig. Det är egetnligen svårt för er som inte varit med och lirat med mig under åren att inse hur jävla mycket blod, svett och tårar jag la på skiten. Men det var jävligt mycket. Jävligt, mycket.
Warhammer har också slukat en jävla mycket tid. Fantasy varianten. Innan jag tappade tråden i brist på tid för typ 2 år sedan så kunde jag i princip allt om allting. Alla units, stats för units, items, spells, backstories, allt. Och då la jag ändå mer energi på att måla skiten, så givetvis kan jag every painting trick in the book. Jobbade med att måla skit åt folk i ca 2 år ocks. 10 timmars pass, veckor i streck var inget ovanligt.
Och, när jag tänker efter så är det egentligen dom enda stora intressen jag haft i livet. TV-spel överlag var väl ett intresse när jag var mindre, men det var mer genuint "åh vad kul" och inte lika mycket "nu jävlar ska jag ge allt och bli bäst på det här".
Så, det jag egentligen vill komma fram till är att jag inte kommer köra något "amen fan, tränat nu i 2 veckor, fan dags att vila i 2 år". Fullt ut eller inget alls. 3 gånger i veckan ska jag vara på det där jävla gymmet och må så jävla fysiskt gött att jag kan pressa dubbelt så effektivt när jag är hemma. Kommer bli asbra.

Utöver det, jag och Vilya är mer eller mindre klara med leveln. Bara finputs kvar. Ska försöka uppdatera med lite nytt skit imorgon då det inte blivit mycket jobb idag. Det blev gym, lök hos Björn sen hemma och löka lite mer.

Så, imorgon. Nu, sova. Hej.